Har man en gång flyttat till Tallskuggan kommer man aldrig därifrån. Joel hjälper sin mamma Monika att flytta in på demensboendet och där jobbar Nina, en barndomsvän till Joel som rycker upp smärtsamma minnen. Monika förändras snabbt när hon flyttar in på Tallskuggan, Joel vet att hon är sjuk men så fort? Men är det verkligen sjuk hon är? Hon pratar om saker som ingen någonsin borde veta, hennes röst blir så annarlunda att det inte längre låter som Monika. Joel och Nina lägger det gamla bakom sig för att försöka hjälpa Monika, och de andra gamla på Tallskuggan.

Vad tycker jag:

Bara att skriva recensionen får det att suga i magen. Tur att solen skiner och det är ljus och härligt ute. Boken har fått mig att:

  • Byta plats på läslampor för att ta bort risken för skuggor
  • Undvika att kika mot fönstret på kvällen (Trots att jag bor på andra våningen)

Det känns som att jag är där, på sitt skickliga vis får författaren Mats Strandberg mig att leva in i scenerna. Jag ser rummet Monika bor i, skuggorna på väggarna, Joel snubblandes i hemmets korridorer.

Boken gick väldigt snabbt att läsa, trots att jag inte kunde läsa när det blivit mörkt eller för nära inpå att jag ska somna.

Gillar du något riktigt spännande, i en miljö som du kan se framför dig? 

Mats Strandbergs böcker Färjan, 2015 och Hemmet, 2017 är båda riktigt spännande, på sina bitar hemska och det är omöjligt att lägga ifrån sig hans böcker.

 

Antal sidor: 339

Förlag: Nordstedts förlag, 2017

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *